nothing more than feelings

"Feelings nothing more than feelings...". När jag åkte från honom för en vecka sedan var det med den fasta övertygelsen om att
1. Han gillar mig
2. Jag har tillit till att vår relation blir bra hur den än blir

Idag kollar jag mailen ofta och önskar att det ska ha trillat in ett brev som bekräftar detta. Ingenting har förändrats sedan vi sist hördes så det finns ingen anledning att oroa sig, men jag gör det ändå...!

Äsch. Lägg av och sluta tönta mig nu. Det är bara känslor och istället för att lyssna på deras tjatter ska jag dricka kaffe nu och springa sen.

för en vecka sedan...

För exakt en vecka sedan låg jag med huvudet i hans knä och skulle strax till att kyssa honom för första gången.

Undrar om det är vad han också sitter och tänker på i detta nu...

jag är tillbaka...

Jag gav upp flirtandet. Började försonas med tanken på att vara singel for ever and ever and ever...

Fick ett mail av en kille och nio dagar senare satt jag på en buss som tog mig låååångt bort från hem, vardag och bekvämlighetszon. Tillbringade en helg i armarna på en fantastiskt fin människa och hej hopp så förändrades min själv- och världsbild.

ger upp

Känner för att skita i alltihop. Lägga ner hela idén om en relation och sluta bry mig om flirt.

Ju mer tankeenergi jag ger åt längtan och saknaden ju ondare gör det att leva. Vakna för att möta vårpromenerande par, läsa bloggar om helgfrukost och statusuppdateringar på FB om vinkylning.
Jag är inte bitter, inte alls. Jag är bara trött på hela grejen att leva i ensamhet men längta efter något att kalla "vi". Hela livet har jag levt ensam.!?. Alltså ja, jag har en familj men man kan växa upp i ensamhet för det.
Tycker mig vara redo, värd att älskas, öppen för nya möten... eller vad f*n man nu ska vara....? äsch, kräks över analyserna av hur och vem jag är och vad i min uppväxt som lett till det och det. Jag kräks!

Hoppas ni har en schyst kväll. Själv ska jag plocka fram färgerna och måla.

dansar hellre salsa än köper lägenhet

Pratar i telefon med storasyrran, hon den lyckliga som äntligen hittat och köpt sin drömlägenhet för 2 miljoner tillsammans med killen.
- Hur går det med kärleken? undrar hon.
Jag svarar att jag dansat hela natten i fredags och insett att jag vill ha en kille med salsahöfter. Stela killar är det värsta jag vet. Tänker på hennes kille men säger bara att jag helt enkelt gillar salsa.

För att ge syrran lite hopp berättar jag om en beundrare. Hon hoppar högt på andra sidan luren och säger att jag ska hålla kvar vid honom! Att han har steloperarade höfter bryr hon sig inte om. Han är lik hennes egen kille och det räcker för henne. Det räcker troligen även för mig. Jag dansar hellre salsa än köper lägenhet.

mat i soporna som en del av relationen

Ju längre jag är singel och lever mitt liv efter mina egna villkor, ju svårare kommer det bli att släppa in någon annan och ha honom sittandes vid köksbordet. Jag har mina rutiner och tyckande om hur saker och ting ska gå till, t.ex. får man inte slänga mat, eller lämna matrester i diskhon, eller dra duschdraperiet åt "fel" sida, eller...! Ja ni fattar. Jag fattar också. Andras vanor som i mina ögon är ovanor. En högst subjektiv uppfattning. Biter mig i tungan för att inte kommentera och rätta till. Olidligt att leva ihop med en sådan person. Usch.

Brukar säga att jag inte är så bra på flirt, men min förmåga att ha en relation är det inget fel på. Att bita sig i tungan frukosten igenom skulle dock kunna vara en faktor som talar emot idéen om mig som en underbar flickvän.

Kanske är förhållandet mer värt än att bekymra sig om att en smörgås hamnar i soporna och att sängen bäddas på ett... ja säg innovativt?! sätt.
Det gäller att välja sina fighter och prioriteringar.

vårleende

Solen skiner och väcker vårkänslorna till liv. Plötsligt kan man sola sig lutad mot en vägg i lä och plötsligt sitter ett leende på mina läppar och jag flirtar med söta killar i datasalen.

sex and the city

Försöker ligga lågt med träning och andra nyttigheter även idag och vad passar väl inte bättre än att göra ett besök hos Carrie? Lär mig av deras flirtknep, inspireras av vackra hårsvall, bryter mina mentala spärrar om vad en fin flicka får ta i sin mun och känner igen mig i komma-över-Honom-ångesten...

men också irritation för att Carrie vaknar efter vilda festnätter och är fräsch som en ros.
Röker, dricker, är vaken halva nätterna och äter skräpmat gör hon men ser ändå fantastisk ut. Varför är det bara vi dödliga som ser skit ut efter en festnatt, får dålig andedräkt av cigaretter och tjockar på oss av glass?

kul att du kom men roligare att du gick

Vaknar och känner mig konstig till mods. Tom, ensam och lite meningslös. Försöker skratta åt abstinensbesväret,för prestations- och bekräftelseabstinens är just vad det handlar om.
Flera timmar utan att jag varit duktig eller gjort något meningsfullt. Ve och fasa!

Har bestämt mig för en veckas träningsuppehåll för att ytterligare möta denna abstinens. Var sååå nära att springa iväg till gymmet i morse men jag lät bli och löste lite korsord istället. Bra! Det må kännas jobbigt att inte få bevisa hur bra jag är genom att göra saker. Rädsla, oro, ångest. Känslor. Kliver ett steg bort från min lilla bubbla och ser hur toksött det är att jag tar mig själv och min livsmening på så stort allvar. Slappna av lite för f*n.

Puss prestation och tack för besöket! Kul att du kom men roligare att du gick.

i väntan på honom

Halvt på skämt halvt på allvar har jag sagt att när jag träffar en kille så kommer jag ligga i sängen i tre veckor. Tre veckor av ren vila för nu är jag äntligen klar och tillräckligt bra för att bli älskad. Äntligen värd att njuta av mitt hårda slit.

En tanke och längtan som säger en hel del om hur hårt jag pressar mig själv. Varför tror jag att det är vad jag gör och inte det jag är som är värt något?
Antar det i grunden om en rädsla att inte duga. En rädsla en kille aldrig kan bota mig ifrån. Herregud, vad är det egentligen för magiska krafter jag tror att den här stackars killen ska komma med? Hokus pokus så ska min rädsla vara ett minne blott... eller inte! Känner jag mig själv rätt kommer mina krav snarare öka för när jag har en kille har jag även något att förlora. Hemsk tanke och prestationsracet kommer fortsätta. Blä. Dags att tänka nya tankar.

Så vad mer låter jag bli att göra i väntan på Honom? Vad låter du bli?

Kanske är det en god idé att börja ta ansvar för min längtan. Om inte för att chansen att jag ska träffa honom ökar när jag lever det liv jag vill så för att jag behöver det. Längtar efter att känna mig ovillkorligt älskad. Kan jag ge den kärleken till mig själv?

Ja det kan jag så i kväll reser jag mig inte ur sängen. Trycker in pausknappen för allt vad görande heter och tillåter mig själv att bara vara älskade jag.

vad är skönhet?

Är kvinnlig skönhet nödvändigtvis lika med att vara smal, använda smink, raka armhålorna, ha långt välvårdat hår och tighta stuprörsjeans av senaste modellen?
Jag vill väldigt gärna svara nej på den frågan. Eller egentligen vill jag skrika NEJ! Feministen och den självständiga krigarprinsessan i mig går gärna ut i krig för att utseendet inte ska spela någon roll för om man ska bli älskad eller ej.

Men så inser jag att sanningen kanske kan ligga någonstans däremellan. Skönhet behöver inte vara ett förtryck där jag tvingas leva upp till sjuka ideal. Skönhet kanske kan handla om att göra det bästa av det utseende jag har, att uttrycka mig själv och vara stolt för den jag är?
Även om det finns starka ideal om hur både män och kvinnor bör se ut så är smaken när det kommer till marknivå olika. Det finns de som gillar guppande höfter och det finns de som älskar dreads så låt din potentiella partner får en chans att attraheras av dem :)

Frågar mig själv när jag känner mig vacker och hur jag kan ge energi till min nya sunda syn på skönhet. Vilka delar av mitt utseende är jag stolt över? Vilka delar skäms jag över för att någon lärt mig att de inte ser ut som de borde?

Det är en befrielse för krigarprinsessan i mig att kunna sänka garden och förstå att skönhet verkligen kommer inifrån mig. Jag ska ju bara vara mitt bästa jag och låta det synas. I helgen ska jag därför ge mig ut på BH-shopping...! hehe.

visst behöver tjejer självkänsla för att få ligga!

Två saker snurrar i mitt huvud. En sak som jag själv vill förstå och en sak som jag önskar att fler killar skulle förstå.

Börjar med herrarna. Många killar verkar tro att raggning, flirt och sex är hur enkelt som helst för tjejer. De säger uttryckligen att vi bara behöver vara snygga och inte helt dumma i huvudet för att få ligga. Uppfyller vi de kraven är problemet ur världen.
Konstigt då att jag och så många andra helt grymma tjejer sitter och inte ligger. Jag kan vara hur vacker som helst, men om jag inte fattar det så spelar det ingen roll. Det vackraste ansiktet och den klokaste hjärnan är inte lika med flirt för alla tjejer om självkänslan saknas. Tro mig, been there done that! Så många fester och sociala sammanhang som jag spenderat sittandes i hörnet på en soffa och känt mig fulast och värdelösast i hela världen. När jag idag ser bilder på mig själv från den tiden ser jag att det knappast var fel på min kropp eller mina kläder. Däremot var det ett j*la fel på min självbild och jag minns exakt paniken och självhatet som bubblade i mitt bröst även om jag på bilderna faktiskt ler.

För vissa tjejer tar sig samma osäkerhet ett annat uttryck, nämligen ett bekräftelsesökande som leder till just ligg och tydligen är det detta killarna ser. Den där söta och blyga tjejen i hörnet, eller ibland mitt på dansgolvet, som inte fattade att hon var fantastisk, henne är det ingen som minns. Och att hon aldrig fick strula är ett problem som förminskats alldeles för länge.

Detta leder till fundering nummer 2. Det enda jag behöver förstå är att jag är underbar nog för att killar ska göra vad som helst för att få mig. Det finns och har funnits killar som slitit sitt hår för min skull men eftersom verkligheten måste passera min självbild har jag inte sett detta. En mängd bra killar har även passerat framför näsan på mig utan att se åt mig, och en mängd lika bra killar har inlett samtal och flirt med mig men uppenbarligen gett upp eller tappat intresset eftersom jag troligen inte förmådde ge så mycket mer än mitt söta ansikte tillbaka. Det är verkligen dags för mig att fatta hur bra jag är. Jag behöver inte göra något mer än att bara vara och tillåta mig själv att njuta av det! Påminner mig själv om detta så ofta jag bara kan. Med tanke på hur många gånger jag sagt negativa saker om mig själv till mig själv behöver jag fullkomligt dränkas i bekräftelse från mig själv.

Så alla bittra killar som tror att tjejer inte behöver självkänsla för att få strula, ni har fel! Jag är ett motbevis och det finns många, många fler. Problemet är bara att vi är så sjukt söta och underbara att ingen fattar hur vi känner oss eller att antalet strul kan räknas på en hand trots att det var år sedan vi fyllde 20.

Till Dig underbara tjej som inte fattat hur fin du är, säg efter mig: Jag är bra precis som jag är! Säg det till dig själv så ofta du kan och utöka gärna med fler stärkande meningar. Du är verkligen underbar vad än livet fått sig att tro!

vill 3 av 4 killar ligga med mig?

Enligt en amerikansk studie svara 3 av 4 killar ja på frågan om de vill ha sex när en tjej kommer fram till dem, säger att de spanat in dem och tycker de är attraktiva.
Ingen av tjejerna som fick samma erbjudande av en kille svarade ja.

Om approachen istället handlade om att gå på dejt svarade 3 av 5 av både killarna och tjejerna ja.

Uppmuntrande siffror för en singel, inte sant? Kanske skulle prova den taktiken...?!

"där kan jag gifta mig"

Mamma ringer och berättar att hon ska köpa ett hus och att det finns en gammal jättevacker lada på gården "där jag kan gifta mig". Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Går och lägger mig för jag är så trött att jag inte ens orkar bli ledsen.

Mammor kan det där med att strö salt i såren, eller så är det bara jag som har pms...

lördag i tillitens tecken

På kvällens schema står tjejmiddag med efterföljande socialt utevimmel.
Eyelinern är ditlagd, lockarna är frisläppta och benen, som vilat mest hela dagen, känns pigga för att hoppa på ett dansgolv halva natten... Med andra ord är kvällens förutsättningar bra.

Enligt tarotkortet jag drog i morse kan jag fullkomligt slappna av och njuta av att bara vara. Dags att släppa idéer jag haft om mig själv och andra och istället bara känna tillit att jag och livet är precis som det ska vara. Hoppas kortet har rätt för det är sannerligen en skön inställning som jag vill våga känna.

lite koll har hon i alla fall

Mycket riktigt var det tv som stod på agendan. Lite koll på verkligheten och flirtandet har jag med andra ord trots allt :)

"se på tv"

I kväll är jag bjuden hem till en kille för att se på tv. När han bjöd in mig började jag skratta för hallå, se på tv en fredagkväll?! det är ju underhållning på hög nivå! Men visst vi är ju kompisar så varför inte.

Så upplyser en vän om att "se på tv" inte alls handlar om att se på tv. Va vadå?
När jag tänker efter är han ganska engagerad i att umgås med mig men bara på ett sådant sätt som jag uppfattat som vänskapligt. Se film hos klasskompisar, sitta på samma ställe i biblan, ha cykelsällskap osv osv...

Ok, jag är uppenbarligen inte är en stjärna vad gäller att uppfatta andras flirt men OM han, vilket jag starkt betvivlar, vill mer än att se på tv så har han gjort en del missar. Vi har en relation som jag skulle beskriva bäst som syster- bror. Det finns ingen attraktion alls. Att han är modell och söt som en nybadad hund spelar liksom ingen roll.

Det får mig att tänka på hur övertydlig man måste vara för att en person ska förstå vad man vill. Sett från hans synvinkel har han bjudit med mig på massor av grejer så hur skulle jag inte kunna fatta?! Från min sida känner jag mig dock mest trygg i vår syskonliknande relation.
Att cykla tillsammans och se på filmer bygger relation och inte attraktion. Lär mig av hans misstag.

Jag lovar att han bara vill se på tv ikväll oavsett vad andra säger.

dagens insikt

Dagens insikt är att de nya människor jag möter inte vet om att jag är "den eviga singeln". De ser mig bara för den jag är nu, vilket med andra ord är en tjej som mycket väl skulle kunna vara deras flickvän.
Det är bara jag som känner till mitt "verkliga jag" och starkt identifierar mig som "hon som alltid varit singel och så kommer förbli"...
Coolt... för det ger mig liksom en möjlighet att ompröva min själv- och världsbild och börja leva som "relationstjej" istället för "underbar men älskad av ingen".

Insikten kommer sig av det faktum att jag upplever ett intresse från två kurskamrater. Inuti mig är jag ett stort frågetecken. Vadå tycker de om mig?! Vill de umgås med mig?!
Tror någonstans att de snart kommer inse att de misstagit sig men så inser jag att bilden av mig som en hopplös singel verkligen endast finns inuti mig.

Jag gillar den insikten och tänker njuta av deras uppmärksamhet!

glittrande kvinnlighet

Det blev en spelkväll igår ändå. Hade nästan glömt bort det när både chatten och telefon en plingade till så då var det bara att ge sig ut i snön och ägna kvällen åt grabbarna. Är knappast intresserad av något som är mer än vänskap vad gäller just de två, men ett allmänt ökat umgänge med killar kan ju knappast skada :)

Värt att notera är att jag inte behövde styra särskilt mycket. Det funkade att vara lite mer passiv och "kvinnlig" och låta männen styra upp att vi träffades. Strider helt mot mina impulser men det är faktiskt lite kul att vara den som väntar och följer med. Ska fortsätta odla den sidan i mig.
Satte på mig en kjol gjorde jag också. Bra bra. Jag kan gott få vara lite snygg och kvinnlig. (observerar mitt ordval "få vara", varför skulle jag inte få vara det?!. Tokig världsbild jag har eftersom jag trott att jag måste göra allt själv och därmed sällan fått vara passivt mottagande.)

trög kille

En kursare av det motsatta könet börjar chatta med mig bara sådär. Vi snackar en stund och han frågar vad jag har för planer ikväll. Inget särskilt svara jag, om inte du har någon bättre idé?!
Han svarar att han också bara tänkt ta det lugnt. Jag ger ett odramatiskt förslag halvt på skämt om spelkväll hemma hos en tredje kursare. Han nappar och säger han ska fråga denne.

Får sms två timmar senare om vilken tid den tredje kursaren kommer hem ikväll.
Jaha?! och vad ska jag göra med den infon?!

Vill de spela spel med mig så säg det eller låt bli å messa tiden när han kommer hem. Gud hjälpe mig vad killar kan vara tröga och fega. Jag har ju visat att jag är tillgänglig och tom tagit initiativ till vad vi kan göra. Mer tänker jag inte göra.

inte mig det är fel på

Surfar runt på bloggar och får andras lyckliga liv upptryckta i ansiktet. En älskvärd smärta sprider sig i magen och ännu en gång lurar jag mig själv. Om jag bara vore lite mer som någon annan skulle mitt liv vara bra. Underligt att jag kan vara så sablans lättlurad och dum.

Det är ju inte mig det är fel på.
Undrar hur lång tid det ska ta för den polletten att trilla ner?

ok att flirta när man är i en relation?

Mitt tidigare nämnda "övningobjekt" flirtar med mig och han har flickvän. Detta är för dagen två nya fakta jag inte vet hur jag ska relatera till. Att han är lite flirtig har jag kanske anat tidigare men det kändes tydligare idag.
Jag har övat på att bara vara och lita på att han ska tycka om mig även om jag tom är riktigt tråkig. Konstigt nog verkar det fungera för han lutar sin axel mot min när vi sitter framför samma dator och så är han engagerad i att umgås efter avslutat skolarbete. Flickvännen som ringde och frågade när han kommer hem fick ett minst sagt kort och uttråkat svar från hans sida. Frågan är om det är positivt att han är ihop med en tjej som han inte verkar längta hem till, det säger ju en del om hans syn på relationer... eller? äsch jag vet faktiskt ingenting och ska inte analysera hans förhållande. Det enda jag vet är att han uppenbarligen trivs med att umgås med mig och jag tycker han är helt ok och det kan väl vara bra nog?!

bara vara

Övar på att vara passiv och lita på att det fungerar. Våga lita på att jag är bra som jag är när jag bara är. Låter enkelt och det är det stundom också, faktum är att det är himla skönt att bara vara. Låta andra styra tangenterna under grupparbeten, låta vänner bjuda en på middag (tack :)), våga vara tyst och låta andra ta initiativ till samtal. Jag behöver inte övertyga andra om att jag är både rolig, klok, snygg, andlig, trygg och allt annat man någonsin kan önska sig av en vän och kvinna. Slappna av och lita på att andra gillar mig ändå, eller snarare just därför.
Ibland kommer dock prestationen ilandes och jag undrar om jag inte absolut borde säga något intressant nu. Borde jag inte det... och kanske det?! Nä. Lägg av.

pilla pärla och gnugga bäver

Efter att ha läst K. Janouch "Orgamsboken" och även diskuterat kvinnlig sexualitet och onani med en sexualrådgivare har jag kommit på en del saker om varför jag och så många kvinnor uppfattar sin sexualitet som skamlig.
1. När små pojkar drar sig i snoppen ses det som gulligt men när små flickor pillar med sin... ja vad ska man ens kalla det?! Fult är det i alla fall och hennes hand plockas bort. Minns själv den negativa reaktion jag fick av vuxna en gång när jag lekte som liten... kanske är det efter den händelsen som jag skäms? Blir helt arg när jag tänker på det! Tänk vad det satt spår i mig och andra kvinnor!
2. Myten om mödomshinnan! Det är rent lurendrejeri för att skrämma tjejer att det märks om vi är oskulder eller inte. Allt är påhittat men det vet nästan inga tjejer om trots att vi lever i ett så modernt och jämställt samhälle.
3. Språket, varför finns inget lika avslappnat och roligt ord som snopp för det kvinnliga könet? Snippa börjar tydligen bli vanligt men det fanns då inte när jag växte upp. Kissimurra, framstjärt, fitta, slida... nä inget är lika socialt accepterat som snopp.
Att killar runkar är också allmänt vedertaget, men vad gör en tjej? Har ni några förslag? Pilla pärlan? Gnugga bäver? Gnida sig?
Och visst ni att lubrikation är vår motsvarighet till killars utlösning? Jag visst det då inte i alla fall...(och det gör uppenbarligen inte rättstavningsprogrammet heller som rödmarkerar)
4. Kommer nu ihåg i skolan när det var dags för "kill- och tjejsnack"? Killarna fick prata om runkning och se film om hur man gör, medan tjejerna fick prata mens. Vad har mens med sex att göra? (ok det finns en liten koppling...) men varför fick inte vi lära oss onanera?

Här har jag gått runt i hela mitt liv och skämts för att jag har en sexualitet. Undermedvetet har jag trott att sex är något som kommer med killarna, att jag som egen individ inte har mycket till sexualitet...

Tack Katerina Janouch för att du lär tjejer pilla pärla när ingen annan gjort det.

också en form av studier...

På tal om böcker. Läsandet av denna bok är också en form av studier tänkte jag när jag beställde kurslitteratur och klickade hem även denna. Idag damp den ner i brevlådan och jag hoppas den är lika rolig som den utger sig för att vara.

kvalitet vs kvantitet

Men varför varför varför finns det så lite skrivet om kvinnor och flirt?! De flesta böcker om relationer riktade till kvinnor handlar om just det- Relationer! men om man inte har en relation då...?!
Sedan finns alla problemfokuserade böcker, de som ber mig gräva i min uppväxt och förhållandet till min pappa...*suck* Det har jag redan gjort och ja jag insåg att min pappa inte alltid haft den mest positiva inverkan på mig. Sen då? Kan jag inte bara få lite seriösa svar om hur jag som tjej attraherar och håller kvar en kille?
På forumet jag nämnde i förra inlägget finns faktiskt en tråd för oss tjejer och enligt killarna där behöver en tjej inte mycket mer än att 1. se bra ut 2. inte vara dum i huvudet (mao inte vara förälskad för det är en seriös sinnessjukdom).
Uppfyller hon dessa krav menar killarna att hon kan få vilken kille som helst. Men jag vill inte ha vilken kille som helst, det är det som är grejen! Jag vill ha killen jag vill ha. Kvalitet framför kvantitet verkar gälla för de flesta tjejer men det motsatta är normen för killar, åtminstone verkar det vara så...
När jag är klar med det här ska jag banne mig skriva en egen flirtbok för tjejer, en bok klokare än Veckorevyn men inte vallgravsdjup som Freud.

har flirt blivit mitt nya fel att rätta till?

För att lyckas med flirt handlar det i mångt och mycket om att veta och känna sitt värde. Det är bara när man verkligen gör det som man kan utstråla sann skönhet. (för att kunna ta flirten vidare till en relation är det än viktigare att vara trygg i sig själv). Som den perfektionist jag är har jag märkt att studier i flirt riskerar att sänka min självkänsla genom att jag plötsligt får veta hur jag "borde" flirta. Istället för att fokusera på att jag är värd att älskas precis som jag är blir jag rädd och känner mig otillräcklig och då har ju dessa studier sin motsatta effekt. Kanske ska jag lägga undan böckerna en tid och fokusera på och låta min självkänsla näras av det jag redan lärt mig?! Låter som en bra idé :)
Tar med andra ord ett litet steg tillbaka och vänjer mig sakta med säkert vid dessa nya tankar på hur jag skulle kunna bete mig. Bättre att öva på några få saker i taget än att helt drunkna i alla tips och trix.
Flirt ska inte bli ännu ett måste, ett krav och en brist som jag måste rätta till innan jag är bra nog för att en kille ska gilla mig!

Charismatic Revolution

Titta vad jag hittat! Charismatic Revolution- en svensk motsvarighet till The Game.

fladdrande fransar men stabila blickar

Den efterlängtade flirtexperten fick tyvärr ställa in sitt besök... vinterkräksjuka say no more.
Följden blev att helgens båda fester fick ske utan att hennes charm förgyllde allas vår tillvaro :) och utan att jag fått höra hennes omdömen av killarna jag har i min bekantskapskrets. Det var kanske främst den andra punkten jag sett fram emot... hon har ju hört mig berätta om särskilt en så nu skulle hon få bedöma hans brister och styrkor.
I gruppen finns även en äkta Gamare, alltså en kille som pluggat raggning via The Game och Blueprint. Enligt mig är han är hal slibbig ål men uppenbarligen går han hem hos många tjejer. Jag fattar ingenting! Igår kom han till festen i sällskap av en tjej och sedan satt han i soffan hela kvällen, log släbbigt och fingrade på henne. Jag fattar inte hur hon stod ut och att hon inte fattar att det är ett spel han kör med...!

Nåja, istället för att dissa andras raggning kanske jag ska fokusera på mina egna framsteg?!
Fredagens fest var superb! Inte för att jag flirtade med någon särskild utan just därför. Eftersom det inte fanns någon som fick mitt hjärta att fladdra så kunde jag unna både dem och mig ett lugn och en närvaro. Att möta killarnas ögon när vi satt och pratade var inget problem och det gick upp för mig att det är det som är att flirta. Om killen hade varit intresserad hade mitt sätt att vara absolut kunnat uppfattas som flirtigt. Hade jag däremot verkligen varit intresserad hade jag troligen varit nervös och tittat ner i golvet. Bra att öva eller snarare göra mig medveten om mitt naturliga sätt att flirta så att jag inför en situation där jag vill flirta men plötsligt känner mig som ett stelt kylskåp kan påminna mig om vad jag brukat göra.

flirtexpert på besök

Imorgon får jag besök av en äkta flirtexpert! Gissa om jag ser fram emot att prata relationer med henne för att lista ut vad det är hon gör som får killarna att stå i kö för att träffa henne?! Att killarna tyvärr sedan ofta visar sig vara under hennes värdighet är en annan femma... Kanske får jag lära henne ett och annat om kritiskt tänkande och modet att säga nej.
På kvällen är det sedan fest som gäller och det hade varit kul att se henne in action också... men det blir det troligen svalt med för hon har som en baksida av killumgänget dragit på sig en liten infektion som gör att hon inte är så piggelin...så kan det gå! Det här med flirt har visst sina nackdelar också...

sårbarheten som det älskvärda

Att förändra invanda beteenden och personlighetsdrag kräver övning. Kom på mig själv med att sitta om prata om "livet" med en kursare. Han är lite lagom söt och skulle kunna vara ett bra övningsobjekt. Så sitter vi där och pratar och jag känner mig avslappnad och trygg, vilket ju inte är konstigt eftersom jag simmar på land genom att prata intellektuellt om meningen med livet och utbildningen vi läser. Frågar mig själv hur och vad jag skulle säga och göra om jag istället för den vänskapsrelationsskapare jag är vore en flirtis? Vad, eller snarare hur pratar en sådan? Troligen har hon inte ett seriöst uttryck i ansiktet och kanske tom ett tankeväck i pannan... troligen har samtalet en något mer lättsam ton, hon kanske fingrar lite på en hårslinga eller någon annanstans på sin kropp dit hon önskar att hans blick ska dras. Hon kanske inte berättar allt om sina livsplaner utan behåller en del för sig själv för att väcka nyfikenhet och kanske visar hon lite sårbarhet genom att inte lägga fram en färdig plan över sitt liv! Om en annan person ska vilja ha en relation med mig måste han ju känna att det finns utrymme för oss att växa tillsammans. Genom att tvärsäkert berätta om vad jag vill blir det utrymmet ganska begränsat...och saken är ju den att jag inte alls är så säker som jag låter! Jag tror jag behöver inse att det är sårbarheten i andra som får oss att vilja veta mer... det är inte dåligt att erkänna att jag inte vet eller kan, det är det som är älskvärt!

tabu att lära sig flirtteknik?

Det har spridit sig i min bekantskapskrets att jag pluggar flirt :) Reaktionerna är ganska blandade men kan grovt delas in i tre kategorier,
1. Kollegorna
De som förstår mig till fullo. De läser samma böcker som jag och vill gärna diskutera ämnet.
2. Skeptikerna
"Flirt är inget man lär sig det har man bara i sig" är deras vanligaste kommentar.
3. Blyger
Som bara skrattar och rodnar och inte vet vart de ska ta vägen...

Det är nr 2 jag har svårast att förstå.(nähä, verkligen?!) När de kommer med sitt prat om "naturlighet, medfött, vill inte spela spel.." säger jag bara döh! Varför skulle flirt vara något medfött när inget annat här i livet är det? Det finns kurser i studieteknik, simning, make up, matlagning osv osv. Varför är just flirtkonst tabu att studera och öppet erkänna att man inte känner sig trygg i?
Och kritiken att det skulle vara ett onaturligt spel? Här kan boken The Game/Spelet av Neil Strauss kanske vara en förklaring. The Game må vara just ett spel som följer vissa regler, men så fungerar det alltid när man lär sig något nytt. Med tiden integreras kunskaperna och blir "naturliga", de blir en del av dig och du glömmer varifrån du en gång lärde dig det. Flirtande utgör ingen som helst skillnad från kokkonst, styrketräning eller bilkörning, förutom att vissa vill förneka att det finns tekniker att lära sig. Tur den här bloggen finns va?! :)

attraktion vs relation

Henrik Fexeus skriver i sin senaste bok att attraktion måste komma före relation. Troligen är det något viktigare för tjejer att tänka på då en man bedömer en tjej på ungefär 0,1 sekunder. Killar går (enligt Fexeus som ju själv är man och borde veta) enbart på utseende när det handlar om flirt. Killar letar efter en tjej som signalerar hälsa och skönhet så att hans barn också får detta.
Tjejer går också efter utseende men är troligen något mer öppna för personen bakom då tjejer drivs av den undermedvetna viljan att hitta en bra man som kommer beskydda henne och hennes barn.

Så attraktion före relation! i alla fall om man är ute efter en kärleksrelation och inte en ny vän. Jag är himla bra på att skapa relationer, jag blir liksom vän med alla killar. Har alltid undrat varför? Nu när de verkligen känner mig och vet hur bra jag är, hur kan de då ha ögon för andra tjejer? Svaret är såklart att de vill ha mig som vän och inte riskera slarva bort vår finfina relation genom ett hångel. Det är logiskt om jag tänker efter...
Tyvärr har dock dessa relationer med tiden ändå dött då min intention inte varit vänskapsrelation utan snarare något med lite mer passion i :) Jag har sårats när de flirtat med andra tjejer och pratat med mig om sina hjärtebesvär! Jag har velat dö och sjunka genom jorden men har istället snällt lyssnat för att sedan i min ensamhet slita mitt hår av frustration! Hur kan de inte fatta att jag är bättre än de där tjejerna de tänker på?

Svaret kanske kan vara att attraktionen har fattats... Det tar feministen i mig emot att säga det men kanske får jag lägga politiken på hyllan och erkänna att evolutionen spelar en roll större än jag med min vilja kan ändra på.

Attraktion är alltså det som gäller. Kanske inget nytt för de flesta... :) Bara jag som trott och velat tro att en skarp hjärna är det som är viktigast... Det fina är att mitt slipade intellekt kommer att bli viktigt, men kanske ska det inte vara i fokus när det flirtas?! Prata ska jag framöver göra om saker som gör mig attraktivare. Skämta och skratta mer än grubbla över livets mening. Låter som en bra plan, tycker ni inte?

fina flickor flirtar

För att hitta, eller snarare hittas av sin prins?!, är det en god idé att bjuda på sig själv.
Min taktik har varit att laga de mer eller mindre påhittade minus i min person men resultaten av det arbetet har som sagt varit små. Nu när jag insett det är det helt självklart. Man börjar ju inte tycka om någon för att den spacklat sin väggar så noggrant. Det man faller för är ju tavlan man målat på väggen! Livet handlar inte om att laga hål, det handlar om att uppleva alla plus!

Sitter och surfar på diverse forum med tips på hur man flirtar och jag minns inte längre vad jag trodde innan... men flirt är inte svårare eller konstigare än att älska livet och uttrycka detta!

(jo visst minns jag vad jag trodde innan... och jag säger bara en sak: hejdå jantelag, katolicism och idén om att fina flickor inte flirtar!)

alla får ligga- men inte i kväll

Sitter hemma i min lilla lya med tända ljus och El Perro Del Mar ur högtalarna. Inne i stan har lördagskvällen knappt börjat och en stor del av mina studiekamrater sitter troligen och förfestar innan de strax ger sig av mot studentkåren för att dansa, flirta och dricka mer öl till låga priser. Kanske är det urtrist och tråkigt... eller så är det alldeles alldeles underbart... skämt åsido, jag skojar. Jag är inte bitter, inte alls för jag hade ingen lust att ge mig ut i vimlet ikväll.
Istället har jag ägnat dagen och kvällen åt studier i flirtandets konst. Blueprint, The Game, Alla får ligga, you name it... det finns hur mycket som helst inom ämnet. Det mest är dock riktat till killarna för det är ju bara killar som vill ragga. Vi prinsessor vill bara gifta oss, inte sant?
Nej, sant är det inte.

Prinsessan av Ingenmansland

I en lägenhet i mitten av riket Ingenmansland bor en Prinsessa som är alldeles, alldeles underbar (se bara på hennes tentaresultat, det lockiga håret, sinnet för svart humor, intelligensen, hennes fina hem, matlagningstalangen, den vältränade kroppen... ja ni förstår).
Prinsessan är i detta land mycket lycklig samtidigt som hon är olycklig. Hon har och är allt hon kan önska sig!... förutom någon att dela allt detta fina med. Denna ensamhet gör att hon med tiden börja tvivla på att hon har kapacitet nog för att göra Ingenmansland till ett Minmansland. Tvivlet får Prinsessan att genomsöka hela sitt rike för att finna felen och orsakerna till att ingen mer än hon verkar vilja bo i hennes fina rike. Hon lagar alla hålen hon upptäckter och gör så tills hon en dag ser att det inte finns något mer att rätta till. Trots sina ansträngningar är hon fortfarande ensam och det är nu Prinsessan blir olycklig på riktigt. Hon har gjort allt men prinsarna hon möter verkar inte se det. Prinsessan krisar men inget ont som inte för något gott med sig ty mellan tårarna föds insikten att hennes enda fel varit att hon någonsin trott att det är något fel på henne.
Denna blogg är en sann sagan om Prinsessan som bestämda sig för att älska sig själv, veta och känna att hon är allt hon behöver vara och sist men inte minst låta andra uppleva detta!