nothing more than feelings

"Feelings nothing more than feelings...". När jag åkte från honom för en vecka sedan var det med den fasta övertygelsen om att
1. Han gillar mig
2. Jag har tillit till att vår relation blir bra hur den än blir

Idag kollar jag mailen ofta och önskar att det ska ha trillat in ett brev som bekräftar detta. Ingenting har förändrats sedan vi sist hördes så det finns ingen anledning att oroa sig, men jag gör det ändå...!

Äsch. Lägg av och sluta tönta mig nu. Det är bara känslor och istället för att lyssna på deras tjatter ska jag dricka kaffe nu och springa sen.

för en vecka sedan...

För exakt en vecka sedan låg jag med huvudet i hans knä och skulle strax till att kyssa honom för första gången.

Undrar om det är vad han också sitter och tänker på i detta nu...

jag är tillbaka...

Jag gav upp flirtandet. Började försonas med tanken på att vara singel for ever and ever and ever...

Fick ett mail av en kille och nio dagar senare satt jag på en buss som tog mig låååångt bort från hem, vardag och bekvämlighetszon. Tillbringade en helg i armarna på en fantastiskt fin människa och hej hopp så förändrades min själv- och världsbild.

ger upp

Känner för att skita i alltihop. Lägga ner hela idén om en relation och sluta bry mig om flirt.

Ju mer tankeenergi jag ger åt längtan och saknaden ju ondare gör det att leva. Vakna för att möta vårpromenerande par, läsa bloggar om helgfrukost och statusuppdateringar på FB om vinkylning.
Jag är inte bitter, inte alls. Jag är bara trött på hela grejen att leva i ensamhet men längta efter något att kalla "vi". Hela livet har jag levt ensam.!?. Alltså ja, jag har en familj men man kan växa upp i ensamhet för det.
Tycker mig vara redo, värd att älskas, öppen för nya möten... eller vad f*n man nu ska vara....? äsch, kräks över analyserna av hur och vem jag är och vad i min uppväxt som lett till det och det. Jag kräks!

Hoppas ni har en schyst kväll. Själv ska jag plocka fram färgerna och måla.

dansar hellre salsa än köper lägenhet

Pratar i telefon med storasyrran, hon den lyckliga som äntligen hittat och köpt sin drömlägenhet för 2 miljoner tillsammans med killen.
- Hur går det med kärleken? undrar hon.
Jag svarar att jag dansat hela natten i fredags och insett att jag vill ha en kille med salsahöfter. Stela killar är det värsta jag vet. Tänker på hennes kille men säger bara att jag helt enkelt gillar salsa.

För att ge syrran lite hopp berättar jag om en beundrare. Hon hoppar högt på andra sidan luren och säger att jag ska hålla kvar vid honom! Att han har steloperarade höfter bryr hon sig inte om. Han är lik hennes egen kille och det räcker för henne. Det räcker troligen även för mig. Jag dansar hellre salsa än köper lägenhet.

mat i soporna som en del av relationen

Ju längre jag är singel och lever mitt liv efter mina egna villkor, ju svårare kommer det bli att släppa in någon annan och ha honom sittandes vid köksbordet. Jag har mina rutiner och tyckande om hur saker och ting ska gå till, t.ex. får man inte slänga mat, eller lämna matrester i diskhon, eller dra duschdraperiet åt "fel" sida, eller...! Ja ni fattar. Jag fattar också. Andras vanor som i mina ögon är ovanor. En högst subjektiv uppfattning. Biter mig i tungan för att inte kommentera och rätta till. Olidligt att leva ihop med en sådan person. Usch.

Brukar säga att jag inte är så bra på flirt, men min förmåga att ha en relation är det inget fel på. Att bita sig i tungan frukosten igenom skulle dock kunna vara en faktor som talar emot idéen om mig som en underbar flickvän.

Kanske är förhållandet mer värt än att bekymra sig om att en smörgås hamnar i soporna och att sängen bäddas på ett... ja säg innovativt?! sätt.
Det gäller att välja sina fighter och prioriteringar.

vårleende

Solen skiner och väcker vårkänslorna till liv. Plötsligt kan man sola sig lutad mot en vägg i lä och plötsligt sitter ett leende på mina läppar och jag flirtar med söta killar i datasalen.

sex and the city

Försöker ligga lågt med träning och andra nyttigheter även idag och vad passar väl inte bättre än att göra ett besök hos Carrie? Lär mig av deras flirtknep, inspireras av vackra hårsvall, bryter mina mentala spärrar om vad en fin flicka får ta i sin mun och känner igen mig i komma-över-Honom-ångesten...

men också irritation för att Carrie vaknar efter vilda festnätter och är fräsch som en ros.
Röker, dricker, är vaken halva nätterna och äter skräpmat gör hon men ser ändå fantastisk ut. Varför är det bara vi dödliga som ser skit ut efter en festnatt, får dålig andedräkt av cigaretter och tjockar på oss av glass?

kul att du kom men roligare att du gick

Vaknar och känner mig konstig till mods. Tom, ensam och lite meningslös. Försöker skratta åt abstinensbesväret,för prestations- och bekräftelseabstinens är just vad det handlar om.
Flera timmar utan att jag varit duktig eller gjort något meningsfullt. Ve och fasa!

Har bestämt mig för en veckas träningsuppehåll för att ytterligare möta denna abstinens. Var sååå nära att springa iväg till gymmet i morse men jag lät bli och löste lite korsord istället. Bra! Det må kännas jobbigt att inte få bevisa hur bra jag är genom att göra saker. Rädsla, oro, ångest. Känslor. Kliver ett steg bort från min lilla bubbla och ser hur toksött det är att jag tar mig själv och min livsmening på så stort allvar. Slappna av lite för f*n.

Puss prestation och tack för besöket! Kul att du kom men roligare att du gick.

i väntan på honom

Halvt på skämt halvt på allvar har jag sagt att när jag träffar en kille så kommer jag ligga i sängen i tre veckor. Tre veckor av ren vila för nu är jag äntligen klar och tillräckligt bra för att bli älskad. Äntligen värd att njuta av mitt hårda slit.

En tanke och längtan som säger en hel del om hur hårt jag pressar mig själv. Varför tror jag att det är vad jag gör och inte det jag är som är värt något?
Antar det i grunden om en rädsla att inte duga. En rädsla en kille aldrig kan bota mig ifrån. Herregud, vad är det egentligen för magiska krafter jag tror att den här stackars killen ska komma med? Hokus pokus så ska min rädsla vara ett minne blott... eller inte! Känner jag mig själv rätt kommer mina krav snarare öka för när jag har en kille har jag även något att förlora. Hemsk tanke och prestationsracet kommer fortsätta. Blä. Dags att tänka nya tankar.

Så vad mer låter jag bli att göra i väntan på Honom? Vad låter du bli?

Kanske är det en god idé att börja ta ansvar för min längtan. Om inte för att chansen att jag ska träffa honom ökar när jag lever det liv jag vill så för att jag behöver det. Längtar efter att känna mig ovillkorligt älskad. Kan jag ge den kärleken till mig själv?

Ja det kan jag så i kväll reser jag mig inte ur sängen. Trycker in pausknappen för allt vad görande heter och tillåter mig själv att bara vara älskade jag.

vad är skönhet?

Är kvinnlig skönhet nödvändigtvis lika med att vara smal, använda smink, raka armhålorna, ha långt välvårdat hår och tighta stuprörsjeans av senaste modellen?
Jag vill väldigt gärna svara nej på den frågan. Eller egentligen vill jag skrika NEJ! Feministen och den självständiga krigarprinsessan i mig går gärna ut i krig för att utseendet inte ska spela någon roll för om man ska bli älskad eller ej.

Men så inser jag att sanningen kanske kan ligga någonstans däremellan. Skönhet behöver inte vara ett förtryck där jag tvingas leva upp till sjuka ideal. Skönhet kanske kan handla om att göra det bästa av det utseende jag har, att uttrycka mig själv och vara stolt för den jag är?
Även om det finns starka ideal om hur både män och kvinnor bör se ut så är smaken när det kommer till marknivå olika. Det finns de som gillar guppande höfter och det finns de som älskar dreads så låt din potentiella partner får en chans att attraheras av dem :)

Frågar mig själv när jag känner mig vacker och hur jag kan ge energi till min nya sunda syn på skönhet. Vilka delar av mitt utseende är jag stolt över? Vilka delar skäms jag över för att någon lärt mig att de inte ser ut som de borde?

Det är en befrielse för krigarprinsessan i mig att kunna sänka garden och förstå att skönhet verkligen kommer inifrån mig. Jag ska ju bara vara mitt bästa jag och låta det synas. I helgen ska jag därför ge mig ut på BH-shopping...! hehe.

visst behöver tjejer självkänsla för att få ligga!

Två saker snurrar i mitt huvud. En sak som jag själv vill förstå och en sak som jag önskar att fler killar skulle förstå.

Börjar med herrarna. Många killar verkar tro att raggning, flirt och sex är hur enkelt som helst för tjejer. De säger uttryckligen att vi bara behöver vara snygga och inte helt dumma i huvudet för att få ligga. Uppfyller vi de kraven är problemet ur världen.
Konstigt då att jag och så många andra helt grymma tjejer sitter och inte ligger. Jag kan vara hur vacker som helst, men om jag inte fattar det så spelar det ingen roll. Det vackraste ansiktet och den klokaste hjärnan är inte lika med flirt för alla tjejer om självkänslan saknas. Tro mig, been there done that! Så många fester och sociala sammanhang som jag spenderat sittandes i hörnet på en soffa och känt mig fulast och värdelösast i hela världen. När jag idag ser bilder på mig själv från den tiden ser jag att det knappast var fel på min kropp eller mina kläder. Däremot var det ett j*la fel på min självbild och jag minns exakt paniken och självhatet som bubblade i mitt bröst även om jag på bilderna faktiskt ler.

För vissa tjejer tar sig samma osäkerhet ett annat uttryck, nämligen ett bekräftelsesökande som leder till just ligg och tydligen är det detta killarna ser. Den där söta och blyga tjejen i hörnet, eller ibland mitt på dansgolvet, som inte fattade att hon var fantastisk, henne är det ingen som minns. Och att hon aldrig fick strula är ett problem som förminskats alldeles för länge.

Detta leder till fundering nummer 2. Det enda jag behöver förstå är att jag är underbar nog för att killar ska göra vad som helst för att få mig. Det finns och har funnits killar som slitit sitt hår för min skull men eftersom verkligheten måste passera min självbild har jag inte sett detta. En mängd bra killar har även passerat framför näsan på mig utan att se åt mig, och en mängd lika bra killar har inlett samtal och flirt med mig men uppenbarligen gett upp eller tappat intresset eftersom jag troligen inte förmådde ge så mycket mer än mitt söta ansikte tillbaka. Det är verkligen dags för mig att fatta hur bra jag är. Jag behöver inte göra något mer än att bara vara och tillåta mig själv att njuta av det! Påminner mig själv om detta så ofta jag bara kan. Med tanke på hur många gånger jag sagt negativa saker om mig själv till mig själv behöver jag fullkomligt dränkas i bekräftelse från mig själv.

Så alla bittra killar som tror att tjejer inte behöver självkänsla för att få strula, ni har fel! Jag är ett motbevis och det finns många, många fler. Problemet är bara att vi är så sjukt söta och underbara att ingen fattar hur vi känner oss eller att antalet strul kan räknas på en hand trots att det var år sedan vi fyllde 20.

Till Dig underbara tjej som inte fattat hur fin du är, säg efter mig: Jag är bra precis som jag är! Säg det till dig själv så ofta du kan och utöka gärna med fler stärkande meningar. Du är verkligen underbar vad än livet fått sig att tro!