ger upp

Känner för att skita i alltihop. Lägga ner hela idén om en relation och sluta bry mig om flirt.

Ju mer tankeenergi jag ger åt längtan och saknaden ju ondare gör det att leva. Vakna för att möta vårpromenerande par, läsa bloggar om helgfrukost och statusuppdateringar på FB om vinkylning.
Jag är inte bitter, inte alls. Jag är bara trött på hela grejen att leva i ensamhet men längta efter något att kalla "vi". Hela livet har jag levt ensam.!?. Alltså ja, jag har en familj men man kan växa upp i ensamhet för det.
Tycker mig vara redo, värd att älskas, öppen för nya möten... eller vad f*n man nu ska vara....? äsch, kräks över analyserna av hur och vem jag är och vad i min uppväxt som lett till det och det. Jag kräks!

Hoppas ni har en schyst kväll. Själv ska jag plocka fram färgerna och måla.

dansar hellre salsa än köper lägenhet

Pratar i telefon med storasyrran, hon den lyckliga som äntligen hittat och köpt sin drömlägenhet för 2 miljoner tillsammans med killen.
- Hur går det med kärleken? undrar hon.
Jag svarar att jag dansat hela natten i fredags och insett att jag vill ha en kille med salsahöfter. Stela killar är det värsta jag vet. Tänker på hennes kille men säger bara att jag helt enkelt gillar salsa.

För att ge syrran lite hopp berättar jag om en beundrare. Hon hoppar högt på andra sidan luren och säger att jag ska hålla kvar vid honom! Att han har steloperarade höfter bryr hon sig inte om. Han är lik hennes egen kille och det räcker för henne. Det räcker troligen även för mig. Jag dansar hellre salsa än köper lägenhet.

mat i soporna som en del av relationen

Ju längre jag är singel och lever mitt liv efter mina egna villkor, ju svårare kommer det bli att släppa in någon annan och ha honom sittandes vid köksbordet. Jag har mina rutiner och tyckande om hur saker och ting ska gå till, t.ex. får man inte slänga mat, eller lämna matrester i diskhon, eller dra duschdraperiet åt "fel" sida, eller...! Ja ni fattar. Jag fattar också. Andras vanor som i mina ögon är ovanor. En högst subjektiv uppfattning. Biter mig i tungan för att inte kommentera och rätta till. Olidligt att leva ihop med en sådan person. Usch.

Brukar säga att jag inte är så bra på flirt, men min förmåga att ha en relation är det inget fel på. Att bita sig i tungan frukosten igenom skulle dock kunna vara en faktor som talar emot idéen om mig som en underbar flickvän.

Kanske är förhållandet mer värt än att bekymra sig om att en smörgås hamnar i soporna och att sängen bäddas på ett... ja säg innovativt?! sätt.
Det gäller att välja sina fighter och prioriteringar.

vårleende

Solen skiner och väcker vårkänslorna till liv. Plötsligt kan man sola sig lutad mot en vägg i lä och plötsligt sitter ett leende på mina läppar och jag flirtar med söta killar i datasalen.