i väntan på honom

Halvt på skämt halvt på allvar har jag sagt att när jag träffar en kille så kommer jag ligga i sängen i tre veckor. Tre veckor av ren vila för nu är jag äntligen klar och tillräckligt bra för att bli älskad. Äntligen värd att njuta av mitt hårda slit.

En tanke och längtan som säger en hel del om hur hårt jag pressar mig själv. Varför tror jag att det är vad jag gör och inte det jag är som är värt något?
Antar det i grunden om en rädsla att inte duga. En rädsla en kille aldrig kan bota mig ifrån. Herregud, vad är det egentligen för magiska krafter jag tror att den här stackars killen ska komma med? Hokus pokus så ska min rädsla vara ett minne blott... eller inte! Känner jag mig själv rätt kommer mina krav snarare öka för när jag har en kille har jag även något att förlora. Hemsk tanke och prestationsracet kommer fortsätta. Blä. Dags att tänka nya tankar.

Så vad mer låter jag bli att göra i väntan på Honom? Vad låter du bli?

Kanske är det en god idé att börja ta ansvar för min längtan. Om inte för att chansen att jag ska träffa honom ökar när jag lever det liv jag vill så för att jag behöver det. Längtar efter att känna mig ovillkorligt älskad. Kan jag ge den kärleken till mig själv?

Ja det kan jag så i kväll reser jag mig inte ur sängen. Trycker in pausknappen för allt vad görande heter och tillåter mig själv att bara vara älskade jag.