fladdrande fransar men stabila blickar

Den efterlängtade flirtexperten fick tyvärr ställa in sitt besök... vinterkräksjuka say no more.
Följden blev att helgens båda fester fick ske utan att hennes charm förgyllde allas vår tillvaro :) och utan att jag fått höra hennes omdömen av killarna jag har i min bekantskapskrets. Det var kanske främst den andra punkten jag sett fram emot... hon har ju hört mig berätta om särskilt en så nu skulle hon få bedöma hans brister och styrkor.
I gruppen finns även en äkta Gamare, alltså en kille som pluggat raggning via The Game och Blueprint. Enligt mig är han är hal slibbig ål men uppenbarligen går han hem hos många tjejer. Jag fattar ingenting! Igår kom han till festen i sällskap av en tjej och sedan satt han i soffan hela kvällen, log släbbigt och fingrade på henne. Jag fattar inte hur hon stod ut och att hon inte fattar att det är ett spel han kör med...!

Nåja, istället för att dissa andras raggning kanske jag ska fokusera på mina egna framsteg?!
Fredagens fest var superb! Inte för att jag flirtade med någon särskild utan just därför. Eftersom det inte fanns någon som fick mitt hjärta att fladdra så kunde jag unna både dem och mig ett lugn och en närvaro. Att möta killarnas ögon när vi satt och pratade var inget problem och det gick upp för mig att det är det som är att flirta. Om killen hade varit intresserad hade mitt sätt att vara absolut kunnat uppfattas som flirtigt. Hade jag däremot verkligen varit intresserad hade jag troligen varit nervös och tittat ner i golvet. Bra att öva eller snarare göra mig medveten om mitt naturliga sätt att flirta så att jag inför en situation där jag vill flirta men plötsligt känner mig som ett stelt kylskåp kan påminna mig om vad jag brukat göra.